Each step is a word, to the beginning of a sentence

Jag brukade alltid gå ner dit, jag älskade att sitta där på bryggan med fötterna i vattnet och kolla på min egen spegelbild, det va som att det fanns någon där mer än jag. Som om någon såg allt jag tänkte allt jag ville med mitt liv även om jag inte sagt något. Jag kunde sitta där i timmar och tänkta på allt, jag visste hela tiden vad han höll på med. Trodde han inte att jag förstod att han höll på med massa andra? Det va ju just det jag gjorde! Varje gång han kom hem senare från jobbet, då han säger han varit ute med sina kompisar. Men jag visste, jag märkte! Men ändå vågade jag inte säga något till honom, han va ju så snäll och gullig i övrigt när jag inte frågade om han verkligen varit ute med sina kompisar. Jag ville ju inget annat än att ha kvar honom, han va ju allt för mig. 

Jag kom ihåg när vi träffades första gången alla säger att det va ett konstigt tillfälle att träffa en kille på, men för mig vad det alldeles speciellt. Jag trodde aldrig den dagen jag gick upp ur sängen med det där lockiga håret som jag hört klagomål ett antal gånger om. Att jag just denna dagen skulle möta min livs kärlek. Ja det va som en vanlig dag, jag gick upp gjorde mig klar för att åka till skolan. Jag cyklade jämt dit annars men denna dagen så gick jag. Det tog ganska lång tid och som vanligt gick jag alltid in och köpte min pucko på Ica innan jag va framme vid skolan. Ja jag gick där som vanligt och drack min pucko när helt plötsligt en kille med sin bil och nästan kör på mig, han tvärnitar precis framför mig, jag smart som jag är släpper mig pucko och det skvätter ner alla mina kläder. Jag blir så arg så jag inte vet vad jag ska säga när killen kommer ut för att kolla hur det är med mig, så det ända jag får fram är `` PUCKO´´  båda kollar ner på pucko flaskan som ligger där sönderkrossad på marken och börjar skratta. Han frågar hur det är med mig och presenterar sig och frågar om han ska köra mig någonstans, jag ber han köra mig hem så jag kan byta kläder och det gör han, han säger även att jag kan åka med till skolan för han ska åt det hållet sen. Ja och just denna dagen är det ju klart så att jag har lagt alla kläder i tvättmaskinen  och inte har mer än mina kläder jag hade förut jämt, den tiden som är över som man säger. Men fanns ju inget att göra än att ta på sig det vita spetsiga linnet och den korta kjolen och gå ut i bilen. Ja jag lovar jag glömmer aldrig hans min när jag kommer ut. Han säger inte så mycket under resan till skolan bara att han tog studenten förra året, vilket han då är ett år äldre än jag. Och att han nu jobbar på ett företag, ska jag vara ärlig jag lyssna inte så mycket på vad han sa, för det lät tråkigt.

Ja väl när jag skulle gå ur bilen frågar han om mitt nummer och om vi skulle träffas senare på kvällen eftersom det va fredag. Jag säger vi får se och så får jag hans nummer i stället  och slår igen dörren bakom mig. 

Jag ska erkänna jag kunde inte sluta tänka på honom, jag messa sen när jag kom hem från skolan att han skulle komma och hämta mig vid 7 hemma hos mig om han ville så kunde vi gå på bio, ja jag hade planerat väldigt noga för han fick inte komma tidigare vilket då skulle aldrig mina kläder vara torra. Ja som sagt han kom sen exakt vid 7 och hämtade mig, vi gick på en tråkig action film jag inte kom ihåg vad den hette eftersom jag mest satt och kolla på han och inte alls på filmen. Men jag sa att filmen va bra när han släppte av mig, vilket han nu märkt på senare dagar att jag inte tyckte för han hyrde den en dag och sa kom du ihåg när vi såg denna? Och jag kollar på honom och säger `` älskling vi har aldrig sett denna, visst jag gillar inte action men jag ger den en chans´´ han började bara skratta åt mig och jag förstd efter vi kolalt på den att det va den vi sett första gången vi va ute ihop. Pinsamt och inte komma ihåg det men han tog det inte så hårt som tur va. Ja innan jag gick ur bilen fick jag en kyss okej kanske några mer, vet dock inte hur länge dom vara, det ända jag visste va att det var just när jag lämnade bilen. 

Ja när jag tänker på allt detta fäller jag alltid en tår det känns så längesen och det är de ju hela 5 år, vi har redan flyttat ihop vid ett hus vid sjön. Ja det va jag som ville bo där för jag älska sjön. Det värsta är att se han som han är nu arg och tvär när jag pratar med honom, han måste ju förstå att jag blir ledsen av det han håller på med, okej han vet inte att jag vet de men jag fattar ju liksom även om han inte sagt de. 

Ja denna dagen när jag satt på bryggan känner jag plötsligt hur den börjar vicka fram och tillbaka, då kommer han. Jag ställer mig upp, han kommer bakom mig och lägger sina armar runt min midja, han luktar öl. Jag förstår att han även idag har fått ta en taxi hem. Han kollar på mig och försöker kyssa mig jag puttar bort honom. Han frågar vad det är med mig. Jag ser på honom och säger jag vet vad du håller på med, jag vet att du inte är med dina kompisar jag vet att det är massa andra tjejer duger inte jag längre? Han kollar på mig jag tror inte mina ögon när han lurar ut mig längre och längre ut mot bryggans kant med ett hotande om att han ska putta mig. Och det gör han, jag faller bakåt, både han och jag vet att det bara är sten på botten och att det är grunt. Jag tror att personen i min spegelbild ska ta i mot mig men allt blev  bara svart…

När jag vaknar ligger jag på sjukhuset jag kommer inte ihåg något vem jag är och personen bredvid mig påstår sig vara min mamma. Jag förstår inget, kommer inte ihåg något när jag låg där inne mer än att det stod en pucko flaska med ett brev runt där det stod `` förlåt, jag älskar dig´´ 

Den står nu bredvid mig när jag sover, och det ska den alltid göra 

Vi sågs aldrig mer sen, du flytta ihop med en ny familj och jag levde ensam för jag visste att hur mycket jag än letade skulle jag aldrig hitta någon som honom i alla fall, och jag ville det inte heller, för jag ville inte förlora honom ur mina drömmar

Stina 1/7-09