Each step is a word, to the beginning of a sentence

Jag glömmer aldrig det där leendet, man trodde aldrig man skulle sluta skratta. Hon va så söt med det där blonda rufsiga håret. Hon berättade ofta vad hon ville bli när hon blev stor. Hon sa alltid `` när jag blir stor ska jag bli veterinär eller delfinskötare´´ det va så kul att höra hennes drömmar, och jag ska inte säga att jag inte trodde på dom för det gjorde jag och jag gör det än, för jag vet att hon kommer fixa det i fall hon kämpar för det.

Det bästa jag visste va att se henne växa. När hon började skolan, hon va så lycklig då, hon va ofta med kompisar och lekte och jag kommer aldrig glömma när hon sa till mig `` vet du? Jag har en kille, han fråga på mig en dag´´ det va så gulligt man minns ju själv när man frågade chans i den där åldern, det va som hela världen stannade i det ögonblicket. Jag vet hon va väldigt lycklig med den där killen, det märkte man på henne, hon ville inte prata för mycket om honom, men som alltid när man är kär började hon göra det allt oftare . men vissa perioder kunde man märka att hon inte va så glad som hon brukade. Jag har fått veta nu efter att det va för att hon och killen hade bråkat. Haha att man kunde vara så kär när man va lite egentligen, säger hon ofta. 

Sen kom våren och sommaren i slutet av 6 klass. Redan då märkte jag att det va något som inte va som det skulle. Killen va som bortglömd, allt va bortglömt! Sen när hon började högstadiet va det som allt föll för henne. Hon som varit den där lite pratsamma flickan eller okej ganska mycket, blev helt plötsligt den blyga flickan som nästan inte vågade prata med någon i skolan. Det såg ut som hon va rädd och inte visste riktigt vart hon hade sig själv tyckte jag. Hon blev allt mer tvär och ilsken och va hemma allt oftare från skolan. När man sen frågade henne vad hon då ville bli när hon blev stor sa hon `` jag vet inte´´ vaddå vet inte tänkte jag. Vart tog alla drömmar vägen? Vart försvann dom? inte fanns de kvar i alla fall. Och något jag visste va att det hade hänt något, men vad?

 Det blev senare sen att hon bytte skola, hon kunde inte vara kvar på den andra r det ända jag hört, men jag vet att det fanns fler anledningar till att hon bytte än den. För ett tag trodde jag att hon skulle bli lycklig och glad igen. Hon berätta om sin nya kompis hon fått. Hon berätta att dom träffats när dom va små mycket men aldrig funderat över hur kul de egentligen hade med varandra. De kunde hitta på bus och skratta hela dagarna. Som jag förstod det trodde jag de kan väl aldrig vara sura på varandra? Och det va de aldrig heller, de va som systrar, fast de aldrig bråkade. Jag va så glad när jag kunde se hennes skratt igen, det va inte lika starkt men det fanns där . men det försvann igen, det som hände. Hon va så ledsen, hennes kompis flyttade miltal långt bort. Jag vet att även om hon va glad för hennes skull att hon kommit in på skolan hon ville gå på, så saknade hon henne varje dag. Hon berättade att hon hela tiden tänkte tänk om jag hade stoppat henne från att åka! Visst till och med jag hade tänk är du inte riktigt klok! Men jag förstod hur hon tänkte.

 Flickan började sen på ett närliggande gymnasium där hon bodde. Men jag såg aldrig det där leendet på flera år framåt, och när det väl kikade fram, stannade det inte länge. Hon va inte som hon brukade hon va en tonårstjej nu, som trodde hon kunde klara sig på egen hand. Men det vågade hon aldrig se att hon inte kunde och hon gör det inte än, även om det är de ända jag säger till henne. Och varje dag väntar jag på att få se leendet igen, och jag vet att när jag väntad tillräckligt länge kommer jag få göra det en dag 